ROCK TO THE RHYTHM AND BOP TO THE BEAT OF THE RADIO.

TRIBES @ ISLINGTON ASSEMBLY HALL.

Publicerad 2012-11-20 13:55:00 i Gigs, Life,

I söndags så jag mina favoriter, igen. Vi var på plats utanför stället 3 timmar innan dörrarna skulle öppnas. Den första jag såg när jag kom dit var Dan. Några minuter senare kom Celine och Felicia. Sen kom Jim och Miguel. Tillslut kom Johnny också. Jag har aldrig sett Johnny så snygg innan. När han frågade hur det var med mig så fick jag inte ens fram några ord. Seriöst den mannen....
 
Jag, Celine och Felicia stod i allafall där utanför och frös. Det var svinigt jävla kallt. Vi körde lite aerobics för att hålla värmen medan killar från Spector gick förbi.... Men vaddå, vi är ju helt normala svenskar liksom... Efter nån timme så kom Johnny ut och frågade hur det var igen. Han märkte nog att vi frös, för han fråga om vi ville att han skulle kolla om vi kunde komma in på soundchecket. Klarrrrt vi ville! Efter en stund kom han tillbaka och sa "I reckon you could do it, if you sneak in quiet". Så ja, det var vad vi gjorde när vi hörde att soundchecket drog igång. När vi kom in kollade jag på Johnny och han på mig... så skrattade vi. (hahahah orkar inte hur fult det låter när jag skriver sånt här....). 30 sekunder senare kom en kille och körde ut oss igen.... vi fick tydligen inte vara där om vi inte kunde fixa ett "pass". Jag sa ändå att Johnny sagt att vi fick komma in, men nej.. 
 
Så vi stod ute och frös... I typ två timmar... Sen öppnade dom äntligen dörrarna in, hallelujah. Vi placerade oss längst fram i mitten framför scenen, såklart. Först så spelade någon som hette Stevie Neale. Vi var helt förberedda på nån gammal jazzmusiker eller nåt, så ni kan ju tänka er chocken i våra blickar när en tjej på kanske 25 år kom ut på scenen... Hon gav förövrigt mig och Felicia väldigt sura blickar flera gånger under spelningen, tror hon märkte att vi inte var särskilt roade.. 
 
Sen heheh, var det dags för Tribes! 9.15pm kom de ut på scenen och drog igång 'When My Day Comes'. Efter det spelade dom 'Sappho'... och eh ja... Celine filmade den låten, är ju väldigt fint att man hör mig skrika som aldrig förr typ. Sen blev det 'Corner of An English Field', så himla fint och lite känslosamt, som vanligt. Sen spelade de 'Dancehall' från kommande skivan. Johnny märkte att jag sjöng med i låten och log haha.... När dom spelat den så böjde han sig framåt, kollade på mig och försökte kasta sitt plektrum till mig. Men ja, jag suger uppenbarligen på att fånga saker så.. jag missade hahah. Mest tryck var det helt klart under 'We Were Children' as always. Trots att spelningen bara var en halvtimme lång och dom inte spelade 'get some healing', så var det så himla bra. Efter spelningen så kom Mark fram och knackade på min axel. I handen hade plektrumet som Johnny försökt kasta till mig, han gav det till mig och sa "det var ju ändå till dig han försökte ge det, så tänkte att du kanske ville ha det". Alltså åh, så himla snällt :)
 
Efter Tribes spelade Spector, dom var svinbra (har sett dem innan, Hultsfred och London). Det var verkligen tryck från publiken och alla sjöng med. Det var väldigt oväntat faktiskt, trodde att Tribes var större här än dem. 
 
Nu hoppas jag verkligen av hela mitt hjärta att jag vinner biljetter för att se Tribes nästa vecka på ett "secret location". Jag kan verkligen inte förklara min kärlek till det bandet, men de betyder så himla mycket för mig. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

19årig tjej som försöker skaffa sig något slags liv i east London. Lever för musiken. Så det är pretty much vad bloggen handlar om, livet och musik x

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela