ROCK TO THE RHYTHM AND BOP TO THE BEAT OF THE RADIO.

Men Mistletoe ger ändå lite mysig julstämning!

(celine, feel free to hate)

Christinas ungar:

Kings of Leon spelning från Pinkpop i år. Nästan samma setlist som i

Hyde Park. Fast HP-spelningen var längre och där spelade dom

Pistol Of Fire, Arizona och McFearless(L) heheh.

I can't sleep because my bed's on fire. I can't cope for another hour,

så jag kollar igenom hundratals bilder från min sommar istället.

Längtar till nästa festivalsommar sätter igång!

Om en vecka hoppas jag lite på att få höra den här live igen. Men det spelar egentligen inte så stor roll.

Jag blev väldigt glad när jag gick in på nme.com och fick se den här på första sidan.

Rösta vetja.

Jag vill kolla på Hot Chick, men det kan jag inte. För jag har inte den filmen....

Jag saknar er. Så himla mycket.

Det går inte beskriva med ord hur glad jag blir av att se bilder från 22/6 och 29/6. Så fort jag sätter på nån av alla filmerna jag spelade in så börjar jag gråta HAHA! Töntigt jag vet. Men så mycket betyder Kings of Leon för mej.

Känslan när ens favoritband kommer ut på scenen,

den går verkligen inte beskriva.

Första låten de spelade i Hyde Park var Four Kicks.

Jag blev nog en aning hysterisk.

Första låten på Peace and Love var Radioactive.

Jag vill verkligen bara tillbaka till något av de tillfällena.

Känns bra att ha Calebs plektrum inramat på en hylla vid sängen, hehe <3

Okej, nu ska jag sluta tänka tillbaka och bli deprimerad för att jag inte vet när jag kommer få se dem nästa gång!

Chips och diptime nu :DD

Kände lite att jag behövde en matchande plånbok till min väska.

(jag råkade bara hitta den här i en butik i Gbg och tänkte "äh, varför inte?")

Nu ska jag inte köpa något mer innan nästa sommar har jag bestämt! yeah right...

Idag är det förövrigt bara 12 dagar kvar tills vi åker till Köpenhamn, känns bra!

Nu tänker jag även passa på att tacka Christina för den här väldigt snygga bilden hon la upp i min logg på facebook.

TACK SÅ MYCKET!! <3

over and out.

Bästa programmet som går på tv! It was pretty awesome!

Nu ska jag fortsätta nörda mitt nya favoritband.

(eller ja, topp 5 bland alla band jag lyssnar på iallafall)

Ska jag inte ta och skriva band en gång till btw? BAND.

Jag är inte en person som brukar falla för väskor och sånt,

men idag hände det.

Jag menar kolla in den här:

Väl värd pengarna jag spenderade på den, en väska kan man ju ändå ha typ livet ut.

Måste måste måste se den här filmen!

Den verkar otroligt fin och innehåller dessutom Jim Sturgess.

Vilket betyder att den kan ju inte vara dålig?!

Hahaha bästa jag hört, älskar när Kevin sjunger Mamamamaa!!

Känns ganska så bra att ha upplevt det här! Och det känns ganska så jättebra att det bara är 20 dagar kvar tills nästa gång.

På natten till Söndag så kom vi fram till vårt coola hostel vid Piccadilly Circus. Rummens väggar var dekorerade med fina citat som "and do not put peas up your nose whilst i'm gone".

Söndagen bestod av shopping och ett misslyckat försök att ta sej till Clerkenwell :(

På måndagen gick vi runt jättenervösa och kollade mobilen 2 gånger i sekunden. För att tänka på annat tog vi oss en tripp till favoritstället Camden och sedan Rough Trade.

Tisdagen bestod av köande, alldeles för många snygga killar, pratande med fina människor, spelning med THE KOOKS och sedan möte med Luke. LUKE!

(ja, vi var först i kön. satt där ensamma i sådär 6 timmar innan det kom några andra..)

SÅ BRA!! och de la märke till oss ifrån scenen, heeelt okej!

Min redan snygga rough trade-väska, blev extremt mycket snyggare med Luke Pritchards namn på, hehe!

Spelningen var bland det bästa jag varit på, jag har nu mera 3 spelningar som nr. 1!! (Kings of Leon, Peter Doherty och The Kooks) Det första förbandet var kanske inte så mycket att hänga i julgranen (haha) deras gitarrist var dock lite söt, Scoundrels eller något sånt tror jag att de hette. Efter dem så kom Tribes på scenen, åh sååå bra dom var! Jag och Christina gav varandra "ohmygoddetdärärensnyggkilleblicken" och stirrade på sångaren under större delen av spelningen. Efter att ha köat/väntat i 14 timmar så kom The Kooks ut på scenen och där stod vi, längst fram, mitt emellan Luke och Hugh. Luke gick fram till scenkanten precis framför oss och sjöng ett antal gånger, ögonkontakt <3. De spelade Tick Of Time, som nog är min absoluta favoritlåt!

När spelningen var slut fattade man vad man precis hade varit med om, galet!

Vi bestämde oss för att hänga kvar utanför ett tag, ifall någon av kooksarna skulle dyka upp. Under tiden vi stod där så träffade vi trevligt folk, en italienare (sjukt snygg) och en amerikanska som hade träffat Kings of Leon(!!!) lite för många gånger.. Efter att vi stått där i typ 2 timmar så kom Hugh ut, men han gick nästan bara rätt in i en bil.. En liten stund senare så kom Luke gåendes med sina vänner. Han bad dem att vänta lite och tog sej tid att prata och ta bilder med oss. Love it! Han sa dessutom att han kände igen oss, han frågade om vi var tjejerna som stod längst fram och yes ineed, det var vi!
Åh, kommer aldrig glömma den dagen!

LUKE PRITCHARD! mer om detta senare.. måste freaka lite

Jag minns den dagen så tydligt, det var verkligen svinkallt ute, tror inte det var mer än 3-4 grader ute. Vi satt där i nästan 9 timmar och jag hade bara en tunn regnjacka på mej. Lösningen för att vi inte skulle frysa ihjäl, var att jag sprang iväg till netto och köpte en konstig filt som vi kunde dela på. Utan den tror jag inte att vi hade orkat köa de timmarna.

När Håkan väl började spela så glömde man av att man frusit som aldrig förr, för bara någon halvtimme sen.

Vi stod vid kravallstaketet och Håkan kom och ställde sej precis framför oss ett antal gånger. Det var fint.

(den här bilden är dock från Liseberg 16 sept. i år)

1. Kings of Leon, Hyde Park 22/6 '11.

Och Peter Doherty, O2 Academy Brixton 23/9 '11.

Kan faktiskt inte välja mellan dessa två.. Så båda får hamna på 1:a plats!

2. Julian Casablancas solospelning på Peace & Love 30/6 '10. Den var galen! Han stod böjd över mej och sjöng 4 chords of the apocalypse!!!

3. The Kooks, Siestafestivalen 2/6 '11. Trycket längst fram var ganska jobbigt och folk drogs över kravallstaketet. Luke sa "are you guys okey down there?" och kollade på mej. Jag gjorde tumme upp och han log. Det kommer jag nog aldrig glömma! (haha)

Om en vecka, EN vecka vid den här tiden, står jag och många andra och skriker sej hesa medans ett fint band står på scenen.

Looking forward to see this:

Kan inte förstå att för 3 och ½ månad sen stod jag där. I London och såg mitt favoritband. Längst fram bland 60.000 personer i Hyde Park.

Vill inget hellre än att få vara där igen..

Helt seriöst, publiken under refrängen! Galet!

I've spent so much time above the earth,
thinking about life and each man's worth.
How can one person be worth more than

a thousand people knocking on his door?
Still, the motion of your hair.
Well, that could take me anywhere.
Guess you're happier than I.
Please don't say goodbye.

Then I get off the plane.
A thousand thoughts flashing through my brain.
Like am I really here at all?
And will I see her again?
If I do, will it be the same?
And am I really here, at all?

Nu är det bara en vecka kvar tills man befinner sej i London,

för att 3 dagar senare se The Kooks på Brixton Academy!

Har sett dem två gånger innan, senast på Siestafestivalen i Hässleholm. Den spelningen var verkligen grym! Och det kommer bli minst lika grymt de kommande två gånger jag ska se dem nu i höst.

Precis nyuppladdat på Youtube, direkt från min kamera.