9 DAYS.
AAAAAH
VEM FÖLJER MED MIG?!
Dancehall.
Igår. Ja, vad hände igår. Jo, något som gjorde mig så himla lycklig.
Vi började kvällen med att dra till Dalston för att se JAWS spela, vi lyckades komma dit preciiis när dom spelade första låten, hallelujah! Riktigt bra spelning och jag försökte kontrollera mina moves on da dancefloor ya know. (jag kommer aldrig någonsin göra några moves, på ett dansgolv, någonstans, ever.) Lina stod och dreglade lite över hur snygg Connor är, det gick mindre bra för henne att kontrollera det.
När dem spelat klart så drog vi till Camden, för att jag tjatat i flera veckor om att jag måste dit just den här helgen (vi är iofs där typ varje helg...) När vi kom dit så drog vi till Lock, det första jag ser när vi kommer fram är Miguel. Alltså fattar ni? Miguel!! Jag glodde lite på honom innan vi gick in. Precis innanför dörren så mötte jag Dan, herregud, lyckan. Sen när vi några minuter senare skulle köpa öl, så känner jag att någon kollar på mig. Så jag vänder mig om och ser Jim (!!!). Vi ler världens leenden mot varandra, jag vänder mig tillbaka mot Lina, tar några andetag och vänder mig sen mot Jim igen. Och säger "Hi there... Uhm, I just really wanted to say Hi..." Hahaha, så himla konstig kommentar, well well. Vet ni vad han svarar?!?! "You're Michelle, right?". Alltså förstod ni min lycka? Jag ba "Hehe, yeah, that's me". Så gav han mig världens kram och tackade för tumblrn, frågade om jag ska se dem på Barfly (vilket jag självklart ska). Han är en så himla mysig människa, så söt.
Okej, om det är någon som inte har fattat det här, så är det alltså TRIBES som jag snackar om. Det faktum att han kände igen mig/vet vem jag är/hur jag ser ut = <3
Vi började kvällen med att dra till Dalston för att se JAWS spela, vi lyckades komma dit preciiis när dom spelade första låten, hallelujah! Riktigt bra spelning och jag försökte kontrollera mina moves on da dancefloor ya know. (jag kommer aldrig någonsin göra några moves, på ett dansgolv, någonstans, ever.) Lina stod och dreglade lite över hur snygg Connor är, det gick mindre bra för henne att kontrollera det.
När dem spelat klart så drog vi till Camden, för att jag tjatat i flera veckor om att jag måste dit just den här helgen (vi är iofs där typ varje helg...) När vi kom dit så drog vi till Lock, det första jag ser när vi kommer fram är Miguel. Alltså fattar ni? Miguel!! Jag glodde lite på honom innan vi gick in. Precis innanför dörren så mötte jag Dan, herregud, lyckan. Sen när vi några minuter senare skulle köpa öl, så känner jag att någon kollar på mig. Så jag vänder mig om och ser Jim (!!!). Vi ler världens leenden mot varandra, jag vänder mig tillbaka mot Lina, tar några andetag och vänder mig sen mot Jim igen. Och säger "Hi there... Uhm, I just really wanted to say Hi..." Hahaha, så himla konstig kommentar, well well. Vet ni vad han svarar?!?! "You're Michelle, right?". Alltså förstod ni min lycka? Jag ba "Hehe, yeah, that's me". Så gav han mig världens kram och tackade för tumblrn, frågade om jag ska se dem på Barfly (vilket jag självklart ska). Han är en så himla mysig människa, så söt.
Okej, om det är någon som inte har fattat det här, så är det alltså TRIBES som jag snackar om. Det faktum att han kände igen mig/vet vem jag är/hur jag ser ut = <3
They Vibe So Hard.
Igår var jag ju alltså med på Splashh gästlista, för att få se dem, Wolf Alice och Peace! Det var helgrymt, precis som jag tänkte mig att det skulle bli. Dock så var det nån slags tvinspelning, vilket gjorde att jag kände mig en aning obekväm. Lite jobbigt jobbigt att sjunga med i låtarna när man har en kamera upptryckt i ansiktet. Well well, klagar ju inte på att jag fick komma dit hehe. Allt som allt så var det kanske 60 pers där och för att få komma in var man tvungen att ha en invite.
Innan banden kunde börja spela så skulle vi ha en slags nedräkning från 10, hurra/klappa och låtsas att det var nyår. Alla tyckte att det kändes jättetöntigt, men vad gör man inte hehe. Harrison tyckte att det vore en jättebra idé att ha 2013 skrivet i handflatorna och visa upp för kamerorna när vi räknat ner. Han stod på scenen full och glad och frågade efter en sharpie. Ingen direkt reagerade.. Så hans kompis som också verkade tycka att det var en helt briljant idé, kom fram och frågade mig om jag hade en (varför just mig?....). Och ja, det hade jag ju självklart... Kunde ju inte direkt säga nej, så han fick pennan, sprang upp glatt på scenen, kollade på mig och sa "you're the beeeest!!". Haha awh, kul att man kunde göra någon så glad med en penna.. Den kommer jag dock aldrig att se igen, oh well.
Wolf Alice var grymt bra, som vanligt. Fjärde gången jag såg dem nu.
Splashh är ett band som jag pratar om/hypat ganska mycket den senaste tiden. Har velat se dem ett bra tag och igår fick jag ju då äntligen göra det. Fick en liten crush på sångaren, han verkar som en sån sjukt skön person. Snygg som fan är han också. Dom var riktigt bra live och lyckades verkligen få igång folket som var där! Lyckades inte få några bilder på dem, bortsett från några dåliga mobilbilder, dem kanske jag laddar upp senare. Men alla borde verkligen lyssna på dem, så här är en video, med en av deras bästa låtar:
Sen var det då dags för Peace, för tredje gången på två dagar (!!). Med tanke på att jag sett dem tre gånger tidigare så visste jag vad jag kunde förvänta mig av dem. Det kan inte bli mer än extremt bra liksom. När Harrison dök upp i en skelettmönstrad onesie, då förstod man lite mer varför man gillar det bandet så himla mycket. Lyssna/kolla på dessa fina videorna och beundra samtidigt Harrison's onesie.
(Bloodshake är förövrigt min favoritvideo, ever)
PEACE + SPLASHH + WOLF ALICE
Har blivit gästlistad till att se dessa tre awesome band ikväll. Wicked.
Lämnade förövrigt av Chris, som skulle åka hem, innan. Vi blev lite emosh på tuben om man säger så.
Lämnade förövrigt av Chris, som skulle åka hem, innan. Vi blev lite emosh på tuben om man säger så.
The View Are On Fire.
För en vecka sedan så hamnade jag lite oväntat på en tv-inspelning här i east London. På tisdagen fick jag ett meddelande från bandet The View om att jag vunnit en tävling, som gjorde att jag fick gå på inspelningen. För att vara med i tävlingen var man dock tvungen att vara 21 år, vilket jag inte hade en aning om. Men snälla som pojkarna är, så satte dom upp mig på sin privata gästlista istället, hehe.
Inspelningen var på Vibe Bar, som ligger typ 20 min från där jag bor. (Grymt skönt när man har så nära till många grymma barer/pubar, som ofta har bra spelningar.) Det var kanske 100 pers där sammanlagt, minst 25 av dem jobbade med tv-produktionen. Så ja, det var ren tur att man fick komma dit. Först så intervjuades The View och Eugene McGuinness, sen var det dags för deras spelningar.
Hade faktiskt lyssnat en del på Eugene tidigare, men hade inga direkta förväntningar. Han var hursomhelst riktigt grym! Lite Miles Kane/Arctic Monkeys-aktigt. Definitivt värd att lyssna på!
Sen var det dags för The View. Kyle spelade en fantastiskt fin verison av Tacky Tattoo, innan resten av bandet kom upp på scenen och rockade loss. Ja, dom var grymma... Känns inte som att man behöver säga så mycket mer om det. Har ju velat se dem ett bra tag, dom skulle varit förband till Pete här i London förra året, men tvingades ställa in.. Lite tråkigt, men nu har jag ju sett dem, på ett mycket mindre och intimare ställe också.
happy halloween.
Tur att det var Halloween igår, då slapp man sminka över blåtirorna man fick ett catfighten. Jag och Lina lyckades till och med bli uppraggade. Lina av en tjej (HAHAHA) och jag av en kille på tuben hem, creepy som fan var han. Ej okej. Christina minns inte så mycket bortsett från min kommentar "she wants to kiss him, I want to fuck him". Hahaha herregud. Hon åker förövrigt hem idag, how will I survive?!
Bilo Is God, Nambucca Oct 24th.
So, förra onsdagen började med att jag vaknade upp och inte riktigt visste om jag skulle vara glad eller orolig över att dagen jag väntat på var där. Efter att ha vandrat runt en stund med Lina i Highgate, begav jag mig till Holloway Road för att möta upp Celine. Väl utanför Nambucca så var vi självklart de första som var på plats. Då var vi ändå bara där 3 ½ timme innan stället skulle öppna. Bara en liten stund efter att vi anlänt kom en spansk (?) tjej och började köa tillsammans med oss. Hon hade köpt med sig en ros och satt fast en dikt, skriven av en av Pete's favoritpoeter, på den. Så himla gulligt.
Ett tag senare kom en fransk tjej och började köa också.. Klockan började närma sig 6pm och hon hade fått ett meddelande av någon hon kände att Pete hade setts i Paris nyligen... dvs bara någon timme innan han borde infinna sig i London. Det gjorde oss minst sagt oroliga. Men vi försökte att inte tänka på det så mycket (det var sjukt svårt dock..). Strax efter 6pm så öppnades dörrarna till puben, vi var först in. Man fick dock inte komma in till rummet där scenen var förän nästan en timme senare.
När dörrarna in till scenen öppnade så gick vi ganska lugnt fram till scenkanten. Vi hamnade precis i mitten. Precis där Pete skulle stå, efter att förbanden spelat. Första tanken var att rummet var sjukt litet och då insåg man hur intim spelningen skulle bli. Första förbandet var ganska lamt, Florida Room tror jag att de hette. När de spelade hade jag mina tankar på annat.. Andra förbandet kommer jag inte ens ihåg vad dom hette. Men det borde jag kolla upp, för dom var faktiskt ganska bra. Gitarristen var sjukt lik Dan ifrån Tribes, hehe. När de hade spelat klart och roddare började flytta runt saker på scenen, då var det knappt att jag ville andas. Var så himla rädd för att någon skulle fram till en mic och säga att spelningen var inställd.
Mannen som fixade iordning Pete's saker på scenen stod och försökte (vad det kändes som) lätta upp stämningen från scenkanten. Kändes som att han varit med om det här förut och att han visste hur det känns att vara ovetandes om ifall spelningen kommer bli av eller inte. Efter en evig väntan och många oroliga blickar mot mannen, så log han världens leende och sekunder senare stod HAN där. Peter Doherty. Min Gud.
Efter att ha stått och skakat av nervositet i 30 minuter, så bara släppte allt. Jag var så lättad. Nu var han där, en halv meter ifrån mig. Efter 30 sekunder blev trycket bakifrån så stort att jag ramlade fram över en högtalare på scenen och flashade bhn. Jag hörde hur alla fotografer tog bilder som idioter, dom bilder vet jag inte riktigt om jag vill se... Efter att jag ramlade ner (upp?) på scenen, så var det omöjligt att ta sig ner på golvet igen. Vilket betydde att jag satt på scenen, nu 15-20 cm från Pete under hela spelningen.
Det var galet. Ett tag kändes det som att majoriteten av publiken befan sig upp på scenen. Vakterna bröt spelningen och försökte få ner folk, Pete försökte hjälpa till genom att ta tag i micken och lugnt säga "get off the stage" och sen skrika "EVERYBODY, ATTACK THE SOUNDMAN". 5 sekunder senare låg Pete raklång över mig och Celine. Det var öh.. minst sagt speciellt. Man blev lite mosad där under, men det var inget man tänkte på då, det var mest "åhherregud, gudgudgudgud, Pete ligger på mig, ajshfksdhg" haha. Efter att han kommit upp på scenen igen så blev det kaos, stage invasion to say the least. Jag låg raklång på scenen med två killar över mig, som praktiskt taget mosade mina lungor. Pete's vän tog tag i mig och ställde mig upp och frågade flera gånger om jag var okej. När jag kollar på Celine ser jag att hon håller på att bli mosad hon också. Varpå vakterna skriker "stop the gig, people are getting hurt!!!". Pete fick kliva av scenen i några minuter för att vakterna skulle kunna försöka få nån ordning på publiken.
När han kom tillbaka så körde dom igång Fuck Forever, med nån rappare och Gemma (babyshambles) på trummor. Publiken blev galen igen. Pete stagedivade och såg ut att trivas så jävla bra. När folk försökte ta sig upp på scenen igen så blev vi återigen mosade. De sista låtarna är lite luddiga för mig om jag ska vara helt ärlig. Det var bara folk överallt, på mig, framför mig, bakom mig. Lyckades på nåt sätt kura ihop mig i fosterställning och började gråta pga allt tryck haha, så klen. Pete's vän kom till undsättning igen och sa åt mig att gå ut backstage och andas, sen ta mig fram till scenen igen. Så det gjorde jag. När jag kom tillbaka insåg jag dock att Pete hade gått av scenen. Fast det hade han som tur var gjort innan jag fick lämna scenen, så jag missade ingenting, yay. Som sagt, det där sista är lite luddigt.
Det var garanterat den sjukaste spelningen jag varit på i hela mitt liv. Kan knappt förstå att det har hänt överhuvudtaget. Tänk er själva att uppleva nåt sånt, det var så stort, jag avgudar verkligen honom. Kan verkligen inte förklara med ord hur jag känner. Det var värt all smärta/blåmärken och all orolig väntan. Skulle utan att tveka göra om det.
Skulle vilja tacka fotografen, som fångade ett av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv, så jävla mycket.
Efter spelningen så väntade vi utanför på att han skulle komma ut, vilket han gjorde. Både fans och paparazzis kom springades. Pete blev snabbt omringad och mer eller mindre tryckt mot en bil. Jag och Celine stod precis framför honom. Celine bad om en kram, han sa "hello" och kollade en stund på henne innan han la armarna om henne. Sen bad jag också om en kram, han började lägga armen om mig, men sen kom några jobbiga jävlar och mer eller mindre drog i honom. Så det blev inte hel kram för min del, men det gjorde ingenting, han drog sin hand längs min arm och tog tag i min hand. Han höll kvar en stund medan folk fortsatte att dra i honom, Jag trodde på riktigt att mitt hjärta skulle explodera...
Han lyckades ta sig ur folkmassan och sprang mot bilen som skulle hämta upp honom. Hans vän som körde bilden tyckte dock att det var kul att köra iväg precis när Pete skulle öppna dörren. Vilket betyder att han fick stanna där ute med oss fans en liten stund till. Han skakade sin ölflaska och började spruta öl på paparazzis, springades. Hans bil dök upp igen och han hoppade in i den. Jag sprang fram till rutan och vinkade som aldrig förr haha... Han log världens leende och vinkade tillbaka, sen körde bilden iväg. Kommer aldrig glömma det.
2 minuter senare stod jag och Celine och grät i varandras famnar. Lite halvt oförståendes om vad som precis inträffat. Jag förstår som sagt inte riktigt än, och då har det ändå gått snart en vecka. Börjar tvivla på att jag nånsin kommer förstå.
Dreaming of another world.
Idag är det exakt en månad kvar tills jag äntligen ska få se Mystery Jets live. Det kommer bli helt galet bra, förbanden kommer vara Temples (!!) och The Night. Can't.Freaking.Wait.
Tänkte att med tanke på att Chris har somnat (....) så skriver jag ett inlägg om spelningen jag var på för snart en vecka sen, dvs Pete!
So hold on, ett inlägg kommer vara postat om cirka 20 min. x
Tänkte att med tanke på att Chris har somnat (....) så skriver jag ett inlägg om spelningen jag var på för snart en vecka sen, dvs Pete!
So hold on, ett inlägg kommer vara postat om cirka 20 min. x
we were children in the mid 90's
Okej, jag har massa saker att skriva om. Fast det kommer inte bli förän på torsdag/fredag. För just nu så är min älskade Chris här och vi lever livet.
Utkast: Oct. 25, 2012
SJUKASTE I MITT LIV. PETE, JAG ÄLSKAR DIG SÅ JÄVLA MYCKET.
ashgdkgh
Alltså okej. Fick precis ett/flera sjuuuka meddelanden. Är så glad förtillfället, kan inte riktigt förstå vad som hände haha. Har lovat de inblandade att inte nämna något om det här, förän det faktiskt har skett, vilket är på torsdag. Så då får ni reda på allt. Herregud.
we're youuung!
Så ja, jag var alltså på LULS single launch nyss, det var helt fantastiskt bra faktiskt! Jag kollade mig lite omkring och bland "publiken" fanns Austin (Swim Deep), 3/5 av Spector (Fred dj:ade mellan spelningarna), sen såg jag åtminstonde 2 av killarna från Splashh. Klagar inte! Lite coolt att stöta på alla dom, på en pub i närheten av där vi bor liksom.
Hade inte med mig någon kamera, för tog iprincip bara på mig jackan och gick innan, så det blev bara 4 dåliga mobilbilder. Känner att dom är nog ingen idé att lägga upp.. Så tänkte att jag lägger upp youtube-videos istället, så kan ni höra själva hur bra dom är!
Först ut var Wolf Alice, det var som sagt tredje gången jag såg dem nu. Och de blir bara bättre och bättre!!
Sen spelade några som hette Drop Out Venus.. Inte alls min typ av musik. Förstod inte riktigt grejjen.
Sen var det dags för LULS. Ja.. bara lyssna.
I wanna be your beeeest friend.
Would like to see these LADS live. Deras London-spelning är tråkigt nog (för mig) utsåld. Men det kommer nog fler chanser. Nu ska jag snart iväg på LULS single launch, Wolf Alice spelar också, kommer se dem för tredje gången nu, awesome! x
the lights go doooown and then her hands go sooouth.
Vi hade det jävligt bra igår.
