ROCK TO THE RHYTHM AND BOP TO THE BEAT OF THE RADIO.

I fredag såg jag Catfish & The Bottlemen för 5e gången. Det är kul att dom känner igen oss och uppskattar att vi rockar loss till deras musik. Vi rockade kanske lite väl mycket i fredags. Men man får. 

 

Om två veckor beger vi oss iväg på en roadtrip till Manchester för att se dem igen, kommer bli aceeee! Van har lovat mig att han ska spela bodies för oss efter deras spelning. Vill så himla gärna höra den live, men dom spelar den aldrig. Så ja, nu kommer vi får höra den, hehe. 

 

Gårdagen var mer eller mindre fantastisk! Hade så himla roligt!! Förfest hos Felicia innan vi drog vidare mot Notting Hill Arts Club för att se Catfish & The Bottlemen (för 4e gången på ett halvår!). När vi kom dit startade vi med en varsin tequila shot, sen var kvällen igång. Hångeltävlingar, ca 20 stulna limefrukter, svettig fuldans uppe på scenen med en av de snyggaste killar jag sett (aka sångaren i catfish haha). Den 4e januari då kör vi igen, på Barfly. Vi kommer röja så hårt!

Check 'em out x

 

 

I torsdags hände något av det bästa i mitt liv. Jag har sagt att spelningen med Pete i Oktober toppar allting... Men att se Mystery Jets och Johnny Lloyd spela en av mina favoritlåtar tillsammans, det var stort för mig. På riktigt. 

 

Jag var en av de första som anlände till Royal Festival Hall, trots att tuben drygade och jag blev 35 minuter sen... Med en halvtimme kvar tills att dörrarna öppnade så gick jag och köpte lite merch. En patch till min jeansjacka, några bagdes och ett concert programme handskrivet av Blaine. Där i finns min nästa tatuering, jappjapp. När jag sen gick in till stället där dom skulle spela så mötte jag Temples i dörren, det var ju helt okej... 

 

Jag intog min plats på sjunde raden och insåg att jag verkligen satt så jävla bra! Efter några minuter såg jag Johnny på scenen och ja, ni kan ju tänka er min reaktion.... Bara tanken på att jag snart skulle se BÅDA mina favoritkillar på samma scen... Fick lite hjärtklappning... 

 

Första förbandet var The Night, riktigt bra! Sångerskan är tillsammans med Will i Mystery Jets och när hon nämde honom och sa "he's the love of my life" så började hon gråta, så fint! Andra förbandet var Temples, fjärde gången jag såg dem och det var lika bra som vanligt. Om inte bättre faktiskt! Tror aldrig sångaren varit snyggare/sexigare på scen. 

 

Efter Temples så dröjde det ungefär 10 minuter innan Mystery Jets kom ut på scenen. Publiken jublade som fasen och de började med att spela 'Someone Purer', som finns med på min topp 3 MJ låtar. Jag kan lätt erkänna att jag blev lite tårögd.. Sen spelade dem 'Serotonin', hela publiken ställde sig upp och började dansa, tror inte det fanns en enda person som var tyst under refrängen, det var mäktigt. 

 

Några låtar senare sa Blaine "we would like to welcome a very good friend of ours up on stage, Mr Johnny Lloyd". Jag bokstavligt talat skrek och applåderade hahaha, tur att det fanns några andra Tribes fans där, så jag slapp se dum ut ensam... De spelade 'Sister Everett' (med en gospelkör på scenen!!) och 'Veiled In Grey' tillsammans och såg ut att trivas så himla bra. 

 

När de sedan spelade den näst sista låten 'Two Doors Down' så sa Blaine "I want you all to sing the first verse for me, I know you know it, COME ON!" Och hela publiken bokstavligt talat skrek ut I THINK I'M IN LOVE WITH THE GIRL NEXT DOOR, IT'S DRIVING ME CRAZY, I CAN'T TAKE IT ANYMORE. Sen blev det dansfest. Det var ett fantastiskt ögonblick. Det var en fantastisk kväll. 

 

(den här fina videon, som jag filmade, la Johnny upp på sin facebook nån timme efter att jag postat den på Youtube, hehe)

Har jag nämnt att jag har en annan blogg också? Inte? Ok.

 

I fredags såg jag, Lina och Felicia Catfish & The Bottlemen på KOKO i Camden. Helt klart det fetaste stället jag besökt, flera våningar inredda i grym stil. Enda nackdelen var att dom spelade så hög musik så att det inte gick att snacka mellan gigen.. Catfish spelning var definitivt den bästa jag sett med dem. Jag körde på, sjöng med i låtarna och hade typ the time of my life. Van kollade/pekade på mig från scenen vid ett tillfälle och sa "you know this, don't you?" och flirtade haha. 

 

Träffade honom efter spelningen och snackade med honom en bra stund. Så trevlig/mysig kille. Han sa att jag var pretty much den enda han kollade på från scenen för att jag kunde lyricsen och såg ut att ha så kul..... Han bjöd med oss in på drinkar, men det blev tyvärr inget med det sen ändå... För han var tvungen att dra till hotellet. Men innan dess så presenterade han oss för några av de andra bandmedlemmarna, även dom hade tydligen sett mig från scenen... Haha.. Men jaja, det gjorde ju dom glada iallafall och jag var glad, så win-win. 

 

När jag kom hem fick jag ett meddelande på twitter där Van bad om ursäkt för att han drog iväg sådär. Hade ju verkligen inte behövts, men fint att han skickade det ändå :) Längtar verkligen tills jag får se dem igen. 

 

I söndags så jag mina favoriter, igen. Vi var på plats utanför stället 3 timmar innan dörrarna skulle öppnas. Den första jag såg när jag kom dit var Dan. Några minuter senare kom Celine och Felicia. Sen kom Jim och Miguel. Tillslut kom Johnny också. Jag har aldrig sett Johnny så snygg innan. När han frågade hur det var med mig så fick jag inte ens fram några ord. Seriöst den mannen....

 

Jag, Celine och Felicia stod i allafall där utanför och frös. Det var svinigt jävla kallt. Vi körde lite aerobics för att hålla värmen medan killar från Spector gick förbi.... Men vaddå, vi är ju helt normala svenskar liksom... Efter nån timme så kom Johnny ut och frågade hur det var igen. Han märkte nog att vi frös, för han fråga om vi ville att han skulle kolla om vi kunde komma in på soundchecket. Klarrrrt vi ville! Efter en stund kom han tillbaka och sa "I reckon you could do it, if you sneak in quiet". Så ja, det var vad vi gjorde när vi hörde att soundchecket drog igång. När vi kom in kollade jag på Johnny och han på mig... så skrattade vi. (hahahah orkar inte hur fult det låter när jag skriver sånt här....). 30 sekunder senare kom en kille och körde ut oss igen.... vi fick tydligen inte vara där om vi inte kunde fixa ett "pass". Jag sa ändå att Johnny sagt att vi fick komma in, men nej.. 

 

Så vi stod ute och frös... I typ två timmar... Sen öppnade dom äntligen dörrarna in, hallelujah. Vi placerade oss längst fram i mitten framför scenen, såklart. Först så spelade någon som hette Stevie Neale. Vi var helt förberedda på nån gammal jazzmusiker eller nåt, så ni kan ju tänka er chocken i våra blickar när en tjej på kanske 25 år kom ut på scenen... Hon gav förövrigt mig och Felicia väldigt sura blickar flera gånger under spelningen, tror hon märkte att vi inte var särskilt roade.. 

 

Sen heheh, var det dags för Tribes! 9.15pm kom de ut på scenen och drog igång 'When My Day Comes'. Efter det spelade dom 'Sappho'... och eh ja... Celine filmade den låten, är ju väldigt fint att man hör mig skrika som aldrig förr typ. Sen blev det 'Corner of An English Field', så himla fint och lite känslosamt, som vanligt. Sen spelade de 'Dancehall' från kommande skivan. Johnny märkte att jag sjöng med i låten och log haha.... När dom spelat den så böjde han sig framåt, kollade på mig och försökte kasta sitt plektrum till mig. Men ja, jag suger uppenbarligen på att fånga saker så.. jag missade hahah. Mest tryck var det helt klart under 'We Were Children' as always. Trots att spelningen bara var en halvtimme lång och dom inte spelade 'get some healing', så var det så himla bra. Efter spelningen så kom Mark fram och knackade på min axel. I handen hade plektrumet som Johnny försökt kasta till mig, han gav det till mig och sa "det var ju ändå till dig han försökte ge det, så tänkte att du kanske ville ha det". Alltså åh, så himla snällt :)

 

Efter Tribes spelade Spector, dom var svinbra (har sett dem innan, Hultsfred och London). Det var verkligen tryck från publiken och alla sjöng med. Det var väldigt oväntat faktiskt, trodde att Tribes var större här än dem.