ROCK TO THE RHYTHM AND BOP TO THE BEAT OF THE RADIO.

Det här är väl lite relaterat till föregående inlägg. Musiklivet i London, det är verkligen helt fantastiskt, för bra för att vara sant, outstanding etc. Jag har varit här i 2 månader och har hunnit med att bocka av så sjukt många band som jag velat se. Dessutom har majoriteten av spelningarna varit gratis och på pubar i närheten av där vi bor. Med tanke på att musiken är mitt liv, så uppskattar jag det så himla mycket.

 

En spelningen kan göra så stor skillnad för mig, även om det bara skulle vara ett 20 minuters set och dom spelar 4 låtar. Jag blir alltid, och då menar jag verkligen alltid, på bättre humor så fort jag får höra livemusik. Det är som att jag släpper all oro och allt som känns jobbigt för en stund. Sen lever man kvar i den sköna känslan några timmar efteråt, innan verkligheten slår till igen. Ska jag vara helt ärlig så tror jag inte att jag hade klarat dom här 2 månaderna om inte jag hade upplevt all denna livemusik. För livet här är hårdare än vad jag trodde att det skulle vara.

Jag saknar inte Sverige. Men jag saknar tryggheten man har hos familj och vänner.

Igår upplevde jag det bästa giget i hela mitt liv. Tack för det SWIM DEEP! Jag gick dit själv (börjar gilla att gå på gig själv) och det var så.jävla.värt.det. Det var deras första headline-spelning och den var dessutom slutsåld. Dom kommer bli stora, det vet jag.

 

Första förbandet var Wolf Alice, dom är svin bra. Har ju sett dem en gång innan, när dom spelade tillsammans med Swim Deep och JAWS på en pub. Dessutom är ju hon som sjunger jävligt snygg. (på ett ickelesbiskt sätt)

 

Förband nummer 2 var Temples, även dom grymma! Sångaren... herregud. Han var inte ful han. 

 

Sen var det dags för Swim Deep. Vet inte ens var jag ska skriva om det. Så bra. Piñatas, dricka, dans, svett, godis och brandsläckare, vad kan gå fel? Och ja, ni läste rätt, brandsläckare, när spelningen var slut kom Austin ut på scenen och sprayade ner alla tjejer längst fram med en brandsläckare. Vilket resulterade i att min fejkpäls såg ut som en dränkt katt. Men vem fan bryr sig. 

 

 

 

Såg alltså Dog Is Dead för andra gången igår.

Dom var så himla grymma, deras energi på scenen är helt jävla galen! De spelade på en sjukt liten scen på klubben The Social och jag hade världens fanboys framför mig, som kunde varenda litet riff/textrad genom varenda låt, älskar sånt. Längar som fasen tills deras skiva släpps på måndag, den kommer vara helt fantastisk.

 

Där var jag, längst fram.
Och Ikväll ser jag dem igen.
Fint.

Det här kan ju vara bland det perfektaste jag sett/hört någonsin.

 

 

Det faktum att jag kommer se dem i November... (se Blaine Harrison) oh my... Hur kan iprincip alla jag känner tycka att han inte direkt ser bra ut? Jag förstår verkligen inte. Om jag skulle bli ombedd att beskriva världens mest utseendemässiga perfekta person, så skulle jag välja honom.

 

JAG SKA SE TRIBES!!!
Fick dessutom världens finaste meddelande på facebook innan :'))

Ikväll skulle jag ha sett Peace, Jaws och Temples spela på the Barfly. Men med tanke på att jag är efterbliven och inte köpte biljetten den dagen jag hade planerat.... så var ju biljetterna självklart slut när jag skulle köpa. Jaja, I've seen them before och ska ju se Peace i Oktober så... Either way, idag var jag i Camden för att leta jobb på pubar, går runt en stund med Peace Delicious EP i lurarna. Vilka möter jag? FUCKING PEACE. Hahaha, det gjorde att min ångest jag gått runt med idag släppte en aning, blev så sjukt glad. Pratade dock inte med dem... det räckte att bara se dem.

 

Lite mer utförligt om giget igår då. Åkte till the garage där dom skulle spela och mötte upp Mark och hans kompisar. Var inte alls nervös... efter att ha druckit upp en hel flaska med nåt billigt vin, hahah jag är en sån social människa :))) Dom var jättetrevliga allihop och Mark var jättelätt att prata med. Inte så konstigt kanske med tanke på att vi har samma intressen och lyssnar på samma musik. Förbandet igår, som jag inte har en aning om vad dom hette... dom gillade jag inte alls. Det var nån tjej som sjöng och det lät inte alls bra. Som sagt så var The Charlatans jävligt bra, trots att jag bara hört ett par låtar. Sångaren verkade så jävla skön. Kom på efteråt (idag....för en timme sen..) att jag inte ens reflekterade över att trummisen från The Verve var på scenen. Alltså jag tror helt ärligt att jag inte ens såg honom, så misslyckat. Well, well. Här är några bilder.